Harry Schauman föddes 1879 som det första av tre barn. Både fadern Axel och modern Hanna (född Sundén) var driftiga och framgångsrika entreprenörer som drev flera bolag. Från väldigt unga år fick Harry ta intryck av allt som hörde till den borgerliga livsstil och samhällsklass han fötts in i: näsan för affärer, intresset för kultur och möjligheten till resor till främmande länder.

Det sägs att den första skoltiden inte var lätt för Harry och att han till och med blev mobbad på grund av sitt yttre – kortvuxen, rödlätt och närsynt som han var. Men i gymnasiet svängde det, och forna klasskamrater från den tiden har beskrivit honom som “den enda som bestod sig med en stilskön fasad”. Trots att Harry senare i livet kom att visa stort intresse för bildning och kultur, var han uppenbarligen inte så intresserad av skolan. Efter gymnasiet började han studera men avbröt sina akademiska studier redan efter en termin.

Framgångsrika föräldrar

Harrys pappa Axel var född i Jakobstad och bedrev en framgångsrik verksamhet inom rederibranschen. Han avled 1903 och då tog hans fru Hanna över. Det var inte vanligt med kvinnliga företagare på den tiden, så den viljestarka Hanna Schauman var en sällsynt pionjär. Idag skulle man kanske kalla henne startup-entreprenör. Hon nöjde sig inte med att leda de företag hennes man lämnat efter sig, utan grundade också Vasa Ångbageri, som var det första företaget att introducera industritillverkat knäckebröd i Finland. Hanna dog 1917 och efter det var det Harry som ansvarade för ledningen av familjens företag.

Som företagare fortsatte Harry på den bana hans föräldrar stakat ut. Han köpte den konkurrerande brödtillverkaren Nya brödfabriken, men sålde senare hela verksamheten till Vasa Ångkvarn, där han blev en betydande aktieägare och direktionsmedlem. Ägandet i familjeföretagen lade grunden för Harrys förmögenhet, men han började dessutom tidigt investera i fastigheter i hemstaden, vilket är särskilt intressant med tanke på att stiftelsen som bär hans namn än idag är en stor fastighetsägare i Vasa. Harry var kanske ingen industriell nyskapare, men han hade en betydande finansiell begåvning som han förstod att utnyttja. Han började också tidigt handla med värdepapper.

Mer än entreprenör

Harrys passion sträckte sig ändå vida utanför entreprenörsskapet och finanserna och omfattade egentligen hela samhället. Han var i ordets rätta bemärkelse en samhällsbyggare. Ett exempel på det är hans engagemang i idrottsrörelsen i Vasa. Harry grundade Vasa simsällskap 1902, för att öka den allmänna simkunnigheten. Han var också med och grundade Vasa IFK år 1900, trots att han inte själv var någon atlet.

Minst lika starkt var hans intresse för samhälle och kultur. Drygt 40 år gammal startade Harry sitt stora kulturprojekt, Svensk-Österbottniska Samfundet. Syftet med samfundet var att främja kultur, vetenskap, litteratur och konst i svenska Österbotten. Harrys ursprungliga tanke var att också det övriga österbottniska näringslivet skulle delta med donationer, men det gick trögt på den fronten. Istället sköt han själv till kapital till samfundet, som i praktiken blev beroende av hans ekonomiska stöd. Samfundet var hans favoritprojekt, och samfundet var också orsaken till att han sedermera grundade den stiftelse som än idag bär hans namn. Stiftelsens största och viktigaste uppdrag var nämligen att stöda samfundet, som än idag, i enlighet med HSS stadgar, får 70 procent av utdelningen.

Inga egna arvingar

En orsak till att Harry Schauman donerade sin förmögenhet till stiftelsen var att han inte hade några egna arvingar, då han aldrig gifte sig eller fick egna barn. Däremot lär han ha varit fäst vid sina syskonbarn. Trots att han reste mycket och vistades utomlands under långa tider framförallt mot slutet av sitt liv, var hans hem det samma under hela hans liv, nämligen trähuset på Strandgatan 4 i Vasa, det som idag är Svenska Klubbens hus. Det var där han föddes i och det var hans hemadress också när han dog, trots att han befann sig i Helsingfors vid tiden för dödsfallet.

Tar man en kort promenad längs början av Strandgatan kan man gå i Harry Schaumans fotspår och se den autentiska miljö där han levde och verkade. Bredvid Harrys hem på Strandgatan 4 finns det hus som var kontor för familjen Schaumans rederi Nordsjöbolaget. Idag är huset lokal för Odd Fellow. Bredvid byggnaderna ligger Setterbergsparken, som är smyckad med reproduktioner av antika skulpturer. Som ni kanske gissar är det Harry Schauman som står bakom skulpturerna –  han valde personligen ut dem i Neapel och Berlin, och donerade dem till Vasa stad. Tar man en liten promenad åt andra hållet, mot det som idag är Academill, kan man se den tomt där familjen Schaumans livsmedelsindustri Vasa Ångkvarn var belägen.

Den sista resan

1929 fyllde Harry 50 år och det firade han med släkt och vänner på Grand Hotell i Stockholm. Jubileumsåret fortsatte med en lång resa till den europeiska kulturens vaggor kring Medelhavet, genom Tyskland och Italien ända ner till Tunisien. Den här resan blev hans sista långa utlandsfärd, och uppenbarligen kände Harry under resan redan av den cancersjukdom, som ett par år senare skulle ta hans liv. Han avled den 11 februari 1932 på Concordiahemmet i Helsingfors, endast 52 år gammal. Bankdirektör Lennart Kurtén karaktäriserade vid jordfästningen hans gärning så här: ”Allt han företog sig gjorde han med blick mot framtiden, med tanke på att även kommande släkten skulle få njuta frukterna av hans initiativ.”

Källor: Kurt Jern (2003): Harry Schaumans Stiftelse 1933-2003, Vbl 12.10.2013: Harry tänkte stort om hemstaden Vasa